till min bror

 

 
du min lille vän
med solblekt hår och fräknar
du blir aldrig äldre
i min tanke

trots att du nu står här
med skägg och skallig hjässa
storväxt och tung
en rakryggad man

men när du gråter
är du bara min bror
han som vuxit ur asfalt
som skrapar i himlen

det är okej att vara svag
att brista en stund
jag vet att din gryning
alltid kommer

Annonser

Hur man vet att man är tvåbarnsmorsa.

Du använder våtservetter till både rengöring av badrumsgolvet och av moccaskorna.

Du lär dig vara kreativ med ditt otvättade feta hår och skapa nya spännande frisyrer.

Du har små märkliga torra skärsår på fingrarna som inte går att härleda.

Du har en ständig känsla av att nån borde trycka din bröstrygg på plats.

Du blir stressad när någon ger dig en biocheck i julklapp för du vet det kommer inte bli något biomys inom överskådlig framtid.

Du och din partner möts efter läggning i köket runt 23:07 i färd med att tömma skafferiet på kolhydrater vad som helst bara det är socker.

Vadfan är det som rivs undrar din partner i sängen, och du inser att du inte filat dina fötter sedan Dackefejden.

Du vet att du i allafall gjort någon glad, upphovsmännen till Babblarna, som du försett med Stim-pengar de senaste tre åren.

Du ser en tur till återvinningen som återhämtning och att få komma ut lite för dig själv.

Du får två timmar för dig själv på Mall of Scandinavia men kommer ändå hem med en förbannad ljusblå Elsaklänning trots att du lovade dig själv att inte dras med i den där Disneyskiten.

Du lägger lika mycket pengar på klämmisar som du gjorde på after work-bubbel för sju år sedan.

När du och din partner för första gången på flera månader får 75 minuter med varandra på den lokala kvarterskrogen, gå ni systematiskt igenom kommande galonbyxeinköp.

Du börjar gråta när din stora ska byta avdelning på förskolan trots att hen bara flyttar sin korg två meter bort till storbarnsavdelningen.

Du har blivit en sån som säger ”Vad fort tiden går!”. Och det gör den.